lördag 13 april 2013

Inlägg till Anonym


Hej! Jag väntar mitt första barn och är livrädd för förlossningen, kan du skriva ett inlägg om förlossningen, hur du upplevde den, tar det verkligen så sjukt som alla säger...? :D skriv något lugnande ;D

Hej du anonyma! :) Till först vill jag säga att förlossningen e inget att va rädd för! Kroppen sköter sitt och en förlossning är så naturligt som bara nått kan va. Och för det andra är smärtan inget att oroa sig över, utan det är så individuellt hur man känner den, en del tycker krystnings-skedet är mest smärtsamt medan andra tycker att förvärkarna/sammandragningarna är värst av allt! Till den kategorin hör nog jag ;) Sen så är smärtan så annorlunda än den vanliga smärtan man känner när man t.ex. skadar sig. Men självklart kan jag ju inte säga att det inte gör ont, för det gör det ju, men det är nog definitivt inget att oroa sig för! :) Sen så tyckte jag också att man levde i en slags konstig bubbla under hela förlossnings-fasen och kände sig lite bortkopplad från det hela..

Jag upplevde förlossningen som något positivt och är sjukt taggad och väntar med spänning o iver på att få åka in igen! Förlossningar är nog något av det finaste som finns, trots smärtan! :)

Min förlossning såg ungefär ut såhär, i snabba drag:

Allt startade på natten till vår beräknade förlossningsdag, sammandragningarna blev starkare o starkare och kom allt tätare o tätare, gick på i lägenheten o smålog mellan sammandragningarna och tänkte JESS! nu är det äntligen på gång! ;) Kl. 1 blev dom regelbundna med 5 minuters mellanrum och klockan 4 åkte vi in. När vi kom in var jag öppen 1½ cm.

Nyinkommen till BB. Fått på mig sexigaste kläderna ever. (I ett skede sa jag till J att om jag vinner en miljon kommer jag att sponsra BB med sprillans nya!) Här är sammandragningarna inte så kraftiga och jag visste absolut inget om vad jag hade framför mig ;) Kl. 5 fick jag Oxynorm för att kunna sova några timmar då jag vakat hela natten. Sov till ca. 9 på morgon.

Allt gick väldigt långsamt. Hann stå i duschen några gånger och provade också på det avslappnande badet! Rekommenderar starkt! En 15 tiden fick vi åka ut en sväng till stan då var jag bara öppen 2cm ännu! Blev en snabb sväng med bilen och då bröt det ut! Sammandragningarna blev så jädrans starka och täta så vi fick snabbt åka in tillbaka. Där kopplade dom in lustgas till rummet (vilket hade noll effekt på mig) och jag fick ligga i kurva efter kurva. 










Klockan 19 fick vi traska över till förlossningssalen, var då öppen 4 cm och skulle få Epidural bedövning. Och gud vilken skillnad. Medlet verkade med en gång och kanske till och med lite bättre än det skulle, inte en enda sammandragning till! Kände mig som mitt normala jag igen och J tyckte jag var konstig som plötsligt låg och skrattade, men vad skulle jag då? All smärta var försvunnen och det var bara den sista biten kvar nu! :)


Från klockan 19 till strax före 22 öppnades jag dom 6 sista centimeterna. Så Epiduralen gjorde minsann underverk. Mellan 1 på natten till 19 på kvällen hade jag bara öppnats 4 cm, men mellan 19 och 22, efter Epiduralen hade jag öppnats dom 6 sista! Här sätter krystvärkarna igång, eller tja, jag vet inte om jag kan kalla det för värkar utan det kändes mera som att babyn skulle tryckas ut, bara att klämma på! :D Det onda i denna fas var bara att hålet babyn skulle klämmas ut genom kändes för litet och att man skulle spricka itu, men det gick bra! Och resulterade i enbart 2 stygn.




Krystnings-skedet varade i 23 minuter. Sen så var det över. Prinsen kom till världen 22.18 och hela förlossningen räknades ta 21 timmar. Känslan när dom lyfter upp ens barn på magen är obeskrivlig. Lugnt något av det finaste som finns! Och så den ljuvliga babydoften, och att det är ens egna barn, ALLT känns bara såå fint och man glömmer bums att man bara för någon minut sen låg och hade jädrans ont mellan benen! ;)



Finns inget i heela världen som är så fint som sin alldeles egen nyfödda baby<3 




Efteråt (typ 12 på natten) blev det födelsedags kaffe för mor och far, världens stoltaste sådana :)


Leo vägde 2840 gram när han kom till världen och var 48 cm lång. Jag hoppas på en någorlunda lika bra förlossning med nr. 2, bara att timantalet gärna får vara lite kortare :)

Nu vet jag ju inte hur lugnande detta blev, men såhär såg min berättelse ut, alla förlossningar är ju så olika, men jag tror nog det skall gå bra för dig Anonyma läsare, Önskar dig ett stort lycka till när det sätter igång! :) Se det som något positivt, och förvänta dig inte så mycket för sist och slutligen blir det ändå så som det är menat att bli! Och ett tips är att lyssna med halva örat på alla berättelser, för du kommer hur som helst ändå att få en alldeles egen berättelse! :)

Om någon ännu undrar något så är det bara att ställa frågor!

8 kommentarer:

  1. Vi fick inte brickan nu senaste gången, för att han föddes mitt i middagstid. Tråkigt tyckte vi båda.. Vi fick istället nån gröt som jag tyckte såg ut att va gjord på myrägg, men supergott var det iallafall! :D Man är ju vrålhungrig efteråt så allt är gott! :) / Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vad tråkigt att ni blev utan den. Jag tycker brickan lite nog hör till :) Ja att man är hungrig! Smakade så gott efteråt med te o smörgåsar, fastän klockan var 12 på natten ;)

      Radera
    2. Fick också barn i början på året och hon är född vid middagstid.. Men fick nog både mat och den efterlängtade brickan :) Så de verkar nog vara lite olika, kanske beror de på vem som e i jobb :)

      Radera
  2. Samma här.. väntar mitt eller vårt första barn. Är också fundersam över förlossningen men lite lugnare blev man av att läsa din berättelse :) tack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra, självklart får man vara fundersam speciellt då det är första gången, men oroa sig tycker jag man inte skall göra! :) Lycka till när det sätter igång, allt kommer säkert gå riktigt bra! :)

      Radera
  3. Tänkte bara nämna att om hon som ställde frågan känner en extrem rädsla inför förlossningen så kan hon prata med dem och gå i någon form av föreläsning/kurs för kvinnor med förlossningsrädsla. Jag har inte så bra koll exakt hur det går till, men en nära till mig gick i något sådant och hon skulle föda i Jakobstad. Ingen hade nämnt för henne att sådan hjälp fanns, så tänkte om ingen yrkesverksam har nämnt det för dig heller så nämner jag det bara :)

    SvaraRadera
  4. Tack! Lite lugnare blev jag :) Och tack anonym!

    SvaraRadera
  5. Pelkopoli heter det. Bara att ta kontakt till Bb så får man fara och prata med nån av barnmorskorna.

    SvaraRadera

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥