söndag 16 juni 2013

Tankar & åsikter om Epidural

Det närmar sig! 3 dagar till BF med också 10km bakom cykelstyret idag ;) Sköönt! Känner inga symptom ännu på att något skulle va på G men det gjorde jag ju inte med Leo heller fören de hela satte igång. Svårt att veta när den exakta dagen är här, jag menar det kan ju va ännu idag eller om en vecka!

Eftersom att det hur som haver närmar sig har jag börjat fundera (okej, har egentligen färdigt funderat) på smärtlindring. Eftersom att ALLA förlossningar ser OLIKA ut för var och en och INTE beror på vilken smärttröskel man som kvinna har utan faktiskt på hur kraftigt ens livmoder arbetar och hur tätt värkarna kommer. Alltså smärtan från sammandragningarna är individuella för var och en.

Eftersom att jag hade jätte kraftiga värkar som strålade ut i benen och i ryggen när jag fortfarande bara var öppen 3-4 cm (15 timmar efter vi kom in) valde jag att ta epiduralbedövning. Och detta är något av det bästa jag gjort i mitt liv, all smärta försvann, jag kunde slappna av och livmodermunnen öppnade sig de 6 sista cm på 3h och jag hade hunnit samla krafter tills krystningsskedet satte igång. (Gör 7 gånger hellre om krystnings-arbetet än har dom förbajskade sammandragningarna jag fick uppleva!)

Därför har jag också denna gång tänkt använda mig av epidural bedövning. Men eftersom att ALLA förlossningar ser så olika ut så kan det fort hända att jag inte alls behöver den heller. Kanske klarar jag mig med andning? Tycker vilket det än blir så är vi himla duktiga vi kvinnor som klarar av sånt här, både med eller utan epidural! Men är evigt tacksam att det finns så bra hjälp att få att man inte behöver plåga sig själv till den maximala grad! :)

Vad tycker/tänker ni? Förlossning utan eller med Epidural? Kan man som kvinna vara stoltare över sig själv om man fött med eller utan epidural? Någon som förespråkar för enbart andning? Vilka val har ni tagit? 
Kommentera gärna! :)

16 kommentarer:

  1. Jag tycker man bara ska ta det om det är jätte nödvändigt. Epidural är inget att "leka" med. Et lite felstick så kan du få allvarliga biverkningar
    Och det är frågan om millimeter. .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Om det inte är nödvändigt så tycker jag självklart att det är onödigt att ta den.

      Radera
  2. Jag väntar första barnet och har också funderat på olika smärtlindring. Jag vill så gärna klara mig med profylax-andning men samtidigt anser jag att de är onödigt att ligga i otroliga smärtor då de finns bra smärtlindring. Eftersom det är första barnet är det svårt för mig att veta vad jag skall förvänta mig, men jag tror det är bra att inte göra sitt slutgiltiga val innan man ser hur allt utvecklas och i vilken takt värkarbetet går. Lycka till när det är dags!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra resonemang! Tänkte likadant då jag väntade Leo, att ifall jag behöver nått så tar jag då(kör med samma inställning också denna gång), bra att köra med profylax också det tycks ju hjälpa en bra bit på vägen också! :)

      Radera
  3. Inte tycker jag man kan vara stoltare fast man fött utan epidural, då smärtan, som du skrev, är olika för alla.
    Tog också det förra gången, och det var ett mycket bra val! Somnade leende efter 30 minuter ;)
    Lite rädd för biverkningarna är jag nog, men även denna gång kommer jag nog att ta det om det behövs. Lycka till vännen när det blir dags! :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. I stridens hetta måste jag erkänna att man inte bryr sig så mycket om biverkningarna, men självklart tycker jag man skall ta reda på dom före så man känner till dom o vet att dom finns! Lycka till själv! :) <3

      Radera
  4. Jag har inte haft behov av epidural med nån av barnen,(har ingen erfarenhet av det) faktiskt inte ens tänkt på det innan, tänkte då med första att vi tar det som det kommer. :) Men beror ju helt på hur smärtan är, känner man att man inte klarar av det så finns det ju en annan utväg, fast det nu finns risker med epidural, så är nog bra att tänka sig för innan. :) Man är nog lika stolt över sig själv, med eller utan smärtlindring. :) Lycka till då lillan behagar att komma sig ut. :) /Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, tänker också att vi tar det som det kommer, men känns tryggt att veta att det finns hjälp att få om det blir för mycket! :) Tack! :)

      Radera
  5. Jag har fött två barn (båda med akut kejsarsnitt). Vid båda förlossningarna har jag försökt klara mig utan smärtlindring, och båda gångerna har jag klarat mig en lång stund utan, men tillsist har det bara blivit för mycket och för jobbigt. Båda gångerna har jag då valt epidural för att få vila en stund och inte ha så ont, för mig har det dock hänt att epiduralen inte hjälpt. Första gången hjälpten den lite, ungefär en halv timme, fick en till dos som inte hjälpte alls. Vid nadra förlossningen berättade jag om problemet och så påpekade dom att epiduralen kan ha blivit satt på fel ställe, men även under andra förlossningen fick jag 2 doser epidrual och ingen av de hjälpte, lite tråkigt sådär i slutändan eftersom epidural varit "min sista utväg" men inte lyckats :) Dock tycker jag att alla själv skall välja vilken smärtlindring som är nödvändig, för alla känner inte samma smärta, alla har olika förlossningar :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt att epidural inte hjälpt för dig, speciellt om du haft det som en sista utväg.. Ja, de e också bra att de finns flera olika metoder att välja mellan så att man kan ta de som känns att passa bäst för en själv. :)

      Radera
  6. Ja hade int klarat det utan epidural! Vet int vart ja hade tagit vägen om ja int sko ha fått slappna av efter att ha haft sammandragningar i fyra dygn pga all igångsättning de försökte med. Vattnet hade gått men babyn ville inte ut. Ja fick epidural redan när jag var öppen 2 cm vilket är väldigt ovanlit men det var pga alla jobbiga dygn innan som läkaren beslutade att göra så. Ja hade fruktansvärda sammandragningar i ryggen o fick fler doser epidural under sista dygnet. Om de var bra att få så mycket vet ja int men de va så otrolit skönt att slippa smärtan. Ja kände mig i trygga händer när anestesiläkaren satte nålen i ryggen. De enda negativa med mycket epidural var att mina ben blev tunga som bly. Ja kunde int röra mina tår ens. Obehaglig känsla att känna sig förlamad. Oberoende av vilka metoder man använder sig av under en förlossning så tycker jag att vi kvinnor skall vara så otrolit stolta över oss själva som klarar av detta! Vilka krafter vi har. Ja tror ärlit talat int att männen sko klara av desamma ;) / Frida Löf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då, i såna fall är det ju super att det finns så bra hjälp att få, bara det funkar just då. De måste ju ha känts hemskt att inte kunna röra på benen men gissar ändå att det var värt det istället för den andra smärtan!? ;) Fick själv också en biverkning av epidural, fick en konstig frossa så hela jag skakade o frös o de "pittrade" i benen fastän dom bred upp värmen i rummet rejält, varade ca. en halv timme. :) Hmm, att männen sku klara de kan vi nog stryka från listan ;) Vi får nog minsann vara stolta över oss!

      Radera
    2. Den biverkning du fick känner ja igen men ja hade de innan ja fick epiduralen. Ja frossade/frös o mina ben hölls int still va de än försökte med. Detta var pga utmattning. När ja fick epiduralen strax efter slappnade jag äntligen av o frossan försvann! Lycka till sen när de blir dags! :) /Frida Löf

      Radera
  7. Jag tycker absolut inte att man på något sätt är bättre eller kan känna sig stoltare ifall man föder utan epidural. Alla kvinnor som klarar att föda ett barn ska vara superstolt, även om man fått ordentlig smärtlindring! Som du redan sa är ju alla förlossningar olika, och ingen kan förstå vilken smärta en annan känner. Jag är gravid med nr. 1 nu, och har funderat lite på olika smärtlindring under förlossningen, men jag har bestämt mig för att ta det jag känner jag behöver. Jag tänker inte ligga och plågas "i onödan", då jag vet att det finns smärtlindring att ta till. Ifall jag känner att jag inte behöver epidural, så tar jag inte, men jag tvekar inte att ta ifall jag behöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra resonerat, man kan ju inte precis veta på förhand hur det kommer att gå, varken med första, andra eller tredje barnet, så det är bäst att ta det som det kommer som du sa, ifall man behöver tar man och ifall inte så låter man bli. Tycker också att det är onödigt att plågas i onödan om man känner att det inte går, då kan man istället va stolt över att man var klok nog att ta beslutet att ta den hjälp som finns! :)

      Radera
  8. ..Och lycka till då det blir dags! :)

    SvaraRadera

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥