fredag 30 januari 2015

Piff & Puff

Altså mina härliga barn. Javisst är de mer än nervprövande ibland och får en att riva sig i håret nu som då. Men allt det positiva de kommer med kompenserar ju tusen om. :) Miranda har varit en riktigt matvägrare nu i höst och vinter. Med tanke på hur lite vi fått tvingat i henne fattar jag inte varifrån hon har tagit all sin sprudlande energi ifrån! En riktig kvicknick med språng i benen, bus på läpparna, och alltid med dendär glimten i ögat. Nu har hon ä n t l i g e n börjat äta bättre!! Allt jag lassar in åker ner, och det är så roligt! Hon sover duktigt om nätterna i sin egen säng, ända till morgonen. Upp kommer hon alltid glatt kvittrande. Börjar allt mer hitta på sina egna lekar. Hon vill vara med så mycket som möjligt då det skall städas, bakas, pysslas osv. Hon sitter dagligen på pottan för att träna, och hon har börja härma alle handa ord, både svenska och finska. Hon är mys och beröringstokig och alltid man känner henne på huden stannar hon upp.

Storebror är också duktig han. Tidigare i veckan var han på tandläkarkontroll. Tandläkaren hade varit väldigt förvånad och berömt honom om och om igen för hur duktig han var. Upp satte han sig i stolen och hade gapat tills kontrollen var över, och lycklig kom han hem med leksaker, tandborste och tandkräm han hade fått. Han tycker också väldigt mycke om att få va med i hemmasysslorna, hjälper gärna till så fort han ser att här skall städas, kokas mat eller nått dyl. Hans tal utvecklas mer och mer och hela tiden kommer det nya ord, på båd svenska och finska. Bokstäver och siffror har vi smått börjat öva med honom också och han är intresserad av att lära sig. Det senaste året har han sovit i vår säng pga oro men de senaste nätterna har han gärna sovit i sin egen säng. En natt vaknade jag av att han kom ur sin säng, gick på toaletten och sen upp i sin egna säng igen och somnade om, vilket inte har hänt på det senaste året! Så duktig. 

Båda har de också en massa hyss och bus i sig. Men lär sig allt mer att hållas sams och leka tillsammans ocks. R-ljudet brrummar de båda duktigt på. Leo har lärt sig att säga tack efter sig, förlåt om han bråkat och snälla då han ber om nått. Ïbland ser man damen svänga glatt på huvudet från sida till sida och ut kommer ett litet "näälla" av henne också. ;)

Jag älskar att var deras mamma fast här iblan ropas, grälas och bråkas, vi är ju trots allt bara en vanlig familj, med vanliga motgångar och medgångar. Varje dag berättar vi om för barnen hur mycket vi tycker om de, och att få ett "jag tycker om dig mamma" eller en bamsekram tillbaka är ju guldvärt. 




3 kommentarer:

  1. Pratar ni båda finska med barnen? Eller pratar en av er svenska och en finska? Superbra att barnen lär sig båda språken hursomhelst :) Jag gissar att ni båda två har finska pappor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi pratar svenska mest, men ibland varierar vi med finska för att de ska få ordförrådet och lära siffror o sånt på båda språken. Leo har faktiskt blivit riktigt duktig, o fattar de mesta faktiskt, fastän han själv svarar tillbax på svenska. Jo, båda har vi finska pappor (tvåspråkiga i dagens läge) och våra fammon är hel finska, så bra för barnen att fatta vad de pratar om då vi besöker dem. ;)

      Radera

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥