onsdag 18 februari 2015

Svar på frågestund del 2.

Allt om Graviditeten

Ärliga svar på frågorna, och jag hoppas ni respekterar och har förståelse till hur jag har kännt och till hur jag känner för graviditeten och babyn just nu.


1. Hur tror ni barnen kommer reagera på det nya syskonet sen? :)

Svar: Oj då. Så svårt att veta! Jag hoppas de reagerar på ett bra sätt iaf. Leo tror jag kommer reagera på ett bra sätt, va väldigt gosig och kärleksfull. Miranda som e minstingen och så liten ännu får vi se hur det blir med, jag vet att det kan uppstå avudsjuka och sånt men jag hoppas förstås att också hon skall få reagera på ett bra sätt. 

Jag tror också att det beror väldigt mycket på hur man som förälder beter sig kring barnen, att man kommer ihåg att uppfylla allas behov mer eller mindre, att fördela närhet och kärlek lika mellan dem alla. Det hoppas jag vi skall kunna, minnas och ha tid att göra så att ingen av dem skall behöva känna sig bortglömd, till sidan satt eller som att den nya bebin snor deras plats eller föräldrar. Utan att de istället får känna syskonkärlek!

2. Va har du för tankar om den kommande förlossningen, angående smärtlindring, känslor.. osv? Och har ni berättat för barnen om det kommande syskonet, i så fall, hur gick det till, reaktioner mm.

Svar: Jag har mest positiva tankar, men lite i bakhuvudet gnager det att jag har haft två helt perfekta förlossningar, så hur kommer den tredje att bli? Så lite nervositet blandat med förväntan och en gnutta rädsla är nog känslan just nu. Smärtlindring är jag väldigt öppen för, fastän jag överlag är lite kritisk till alla extra mediciner det går att få idag. ;) Under tidigare graviditeterna har jag använt mig av smärtlindring och jag ser inget hinder att göra det nu heller. Tycker att det är så onödigt att gå igenom en sån smärta bara pga envishet då det går att lindra.

Ja vi har berättat för barnen. Miranda är så liten så hon kan inte greppa det hela, medans Leo som är lite äldre tar in det vi säger, men ändå inte säkert riktigt förstår det. Han har nog reagerat på ett bra sätt, funderar och frågar ibland, gosar med magen och väntar på sommaren då babyn skall kom! :)

3. (a) Kan ni tänka er fler barn ännu efter babyn? Om ni inte riktigt hade planerat denna graviditet, hur länge till skulle ni ha väntat? (b) Hur har du mått under graviditeten innan du berättade i bloggen? (c) Har ni namnförslag redan, vilka isåfall? :)

Svar: Ja, jag kan nog tänka mig ett till barn nångång i framtiden, hehe. Vi är ju så hemskt unga ännu och har ju typ 20 år ännu på oss att få flera barn på, LOL. Nej men man skall väl aldrig säga aldrig. Jag tycker att Miranda gärna hade fått fylla tre innan nån baby, dels för att hon skulle behöva få all tid och uppmärksamhet hon kan få just nu, i och med att hon är så liten ännu. Minns ännu då vi väntade Miranda att jag tyckte samma sak med Leo då. Kunde nästan gråta av tanken att jag inte kommer ha lika mycket ork till att ge all tid han behöver när babyn kommer, vilket jag ju såklart ändå hade sen. Annars tycker jag det är bra åldrar vi har mellan barnen. De får växa ihop sig och bilda ett starkt team tillsammans! ;)

(b) Eftersom att det var höst när jag blev gravid var jag lagom höstdeppig från färdigt, och att graviditeten kom så oväntat och tidigt så blev det inte precis bättre. Hösttrötthet + gravidtrötthet = värsta kombon. Ville bara sjunka genom marken. Så vi beslutade att före vi berättar om graviditeten för omgivningen skall jag va ur dendär gropen, känna lycka och glädje över babyn och inte bara känna tomhet och trötthet. Så ja, första 16v var psykiskt tunga, fylld av ångest, gråt, sömnlösa kvällar och ett tomt varför. Men efter det släppte det och sen dess har jag njutit och kunnat glädja mig över graviditeten i stortsätt varje dag! Vändpunkten kom nog efter att vi fick höra hjärtljuden på riktigt och jag insåg att vi faktiskt väntar en liten baby, ett syskon åt barnen. Ännu starkare band blev det också sen efter första ultraljudet. <3

(c) Ett namnförslag har vi, men det hänger lite löst i luften ännu!


4.Var graviditeten planerad eller kom det som en glad överrasknig?

Svar: Den kom nog som en överraskning. Oväntat och lite svår att ta in, men såklart som en glad nyhet ändå, då man väl fick inprentat det. ;)

5. Vill ni ha många barn?

Svar: Ja du. När jag var liten önskade jag mig alltid mååånga barn för att jag "bara" hade två syskon. Men efter åren som gått så kan jag inte bestämma mig. Ibland känns två som det perfekta, ibland känner jag att jag absolut inte skall ha fler än vad min mor hade, alltså tre. Och ibland känns det som att tiden helt enkelt får utvisa! :)

6. Hur berättade du åt din man att du var gravid? hur reagerade han?

Svar: Efter att lingonveckan var försenad tänkte jag att meen okeeej, jag kör ett graviditetstest fastän jag vet att jag inte är gravid. Skrattretande sneglade jag på stickan medan sträck nummer två blev allt rödare. Fnissade lite hysteriskt och bad mannen komma in i wc'n för att se. Jag är inte gravid, jag är inte gravid, nej jag är inte gravid, var typ mina ord till mannen. Varpå han förstod att jag är gravid. Allt vi gjorde var att fnissa lite hysteriskt till varandra och skakande på huvuden sa att, nej, det är inte sant! Mannen satte sig dock snabbare in i situationen och började snabbt föreställa sig hur det kommer att bli med tre barn. Han har varit väldigt stöttande och för oss båda känns det just nu som att det kommer bli toppen med tre barn! Fastän läget var helt annat de första veckorna. ;) 

2 kommentarer:

  1. Åååh jag förstår precis dina känslor när ni fick det smått oväntade beskedet att du var gravid REDAN.. jag kände på precis samma sätt när också vi fick ett överraskande besked att vi skulle bli trebarnsföräldrar REDAN (vi har bf i början av augusti). Tog ett tag innan beskedet smälte in men så otroligt roligt och tacksamt att man kunnat ta in det och faktiskt glädja sig och vara tacksam över det kommande barnet innan det anländer. :) Och måste bara säga att det var så skönt att läsa att någon annan känt på samma sätt. ;p LYCKA TILL med graviditeten och förlossningen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, jag visste att dagen skulle komma då det vänder och ja kan se glädjen i det hela, och iom att vi väntade ut tiden var det ännu roligare att berätta att vi skulle få en liten till! :) Tråkigt att höra att du har fått känna på samma sätt, men skönt om du sluppit ur det och kan njuta av graviditeten! :) Och tack så mycket! Massor med Lycka Till till er också! :)

      Radera

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥