lördag 11 april 2015

Lilla sockerskrutt

Hela ett år och 10 månader. Hur gick tiden så snabbt? Och tilllika känns det ändå som om vi alltid haft henne med oss. En viljestark, envis, livlig, energisk liten prick full med fart, bus i blicken men ändå genom gosig. Vår solstråle. 

Just nu håller hon på lära sig allt fler och fler ord och små meningar börjar också ta form. Man ser hur hon lyser upp av att alltmer förstå sig på vad vi säger och menar och att hon själv kan uttrycka sig med ord och små meningar, stolt drar hon en i handen och säger pom (kom).

Potträningen går också bra, men hur skulle det inte det med en envis liten dam, till sommaren har vi säkert fått slänga blöjorna. Ibland påminner hon en om kisa eller kakka, eller så om toalettdörren står öppen drar hon själv av sig kläderna och går på pottan.

Just nu är vi också in i en kan själv period, blöjan och alla kläder skall själv sättas på, om de då hamnar bakfram, fel väg eller om tröjan hamnar som kjol i midjan. Envist försöker hon igen och igen och igen, ledsen säger hon till slut kan inte om det inte blir rätt efter x anatal försök, men glädjen i ögonen går inte att ta miste på om hon lyckas!

Vi tränar också balansen för tillfället. Fram tar hon sig skrangligt på pukyn, men skall envist sitta kvar eller upp igen fastän det går snett. Hon övar och övar, argt, glatt, envist, lyckligt. Försöker sig på att dra nocki som storebror, och så viljestak som hon är lär det nog inte ta länge innan hon susar fram.

Fastän hon är envis och viljestark är hon även världens gosigast. Kommer gärna upp i famnen för att kramas o busas. Beröring älskar hon och somnar oftast om kvällarna med att nån kliar på ryggen. Och favorituttrycket just nu måste vara när hon sätter huvudet på sne, försöker se trött o ledsen ut och säger aija, mamma aija.

Hon älskar att bada och när vi var på badparadis i vuokatti var det en övernöjd och stolt dam som plaskade runt! Som liten baby avskydde hon det och gallskrek sig genom tvättarna. Hon älskar också att va ute nu då snön smält och hon kan ta sig fram var och hur hon vill, när jag säger att nu ska vi sätt kläderna på svarar hon alltid lycklig, ut, ut, ut.

Vår lilla sockerskrutt. Innan hon var här var jag orolig över hur man skall kunna älska ett till barn lika mycket som det första. Nu är det ingen tvekan om det, kärleken mellan mig och barnen växer bara mer och mer för var dag som går. Och när lillasyster kommer så har jag ingen tvivalan om att kärlekn inte skulle räcka till där heller. 



Snart blir hon också storasyster. Och jag är säker på att hon kommer bli en perfekt sådan! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥