onsdag 16 december 2015

Så trött

Inlägget skrivet igår.

Så trött. Denna dag har varit evighetslång. Startade med dagklubben fortsatte med julklappsjakt och avslutades med jour besök. Samt att mellandamen hunnit husera x antal timmar vid föräldrarnas.

Vad är felet? Vår bebis brukar vara så snäll och glad och skulle inte göra sig minsta hörd om nått inte var på tok. En matglad o go bebis som sovit bra om nätterna. Nu däremot sover hon dåligt, hostar, rosslar, gråter tröstlöst, matvägrar, har så trötta ögon och är gnällig. Vad är fel?

Ni kan inte ana hur trött o urpumpad jag känner mig, och en tur där i doktorrummet kände jag bara hur tårarna pressade i ögonvrån, men nej, bita i hop o va stark är mammornas melodi idag. Vore det inte för de oskyldiga hjälplösa barnen hade jag brutit ihop redan vid första flunssan som kom för över en månad sen. Då redan ville jag slänga in handduken, checka ut och ta lite alterneringsledigt från mitt jobb. Ni kan inte ana hur led jag är alla dessa bobbor som drabbar oss. Och dendär stenskarpa knuten som bosatt sig i min mage.

Magen knyter sig till en sten varje gång jag hör ett liten gny från damen, hostar hon på natten flyger jag flera cm upp i luften för att rusa till vagnen och lägga henne på sidan. Vaknar och lyssnar om hon andas. Till och med inbillar jag mig att hon kommer sluta andas, dö osv. 

Nystanet till de känsliga mammanerverna startade säkert i samband med Mirandas o Othilias förlossning då de båda hamnade på barnavdelning nästan genast, med slangar här o var, pipande maskiner och nålstick x antal gånger per dag i flera dagar. Som nyförlöst se sitt barn man längtat o burit på i nio månader, så hjälplösa och små, ryckas från en och ingen som direkt kan säga varför. Att höra de hjärtskärande ljuden från varje nålstick, men inte få hålla om dem och kunna trösta, att inte veta hur morgondagen ser ut. Att inte få bearbeta eller prata om det med nån utan direkt slängas in i mammalivet och bara rulla på (för det var ju inget allvarligt, men tro mig det sätter spår), såklart det hinner i kapp en, som allt annat också gör här i livet.

Vi tycks iaf ha en någorlunda kry ärta med oss hem nu ändå, med crp på 7. Men kan ändå inte sluta oroa mig eller få klumpen ur magen att försvinna. Vill bara att hon blir HELT frisk. Då kan jag sluta oroa mig.
____________________________________________________________________
Skrivet idag.

Vår någorlunda krya ärta var inte så kry inatt. Hon får hostattacker som gör att hon spyr slem, hon gråter och är tröstlös, vill inte äta. Mina mammanerver har varit på noll och mitt i natten stod jag och bölade ovanför hennes vagn. Just nu är hon och hälsar på en barnläkare & får ett rum på avdelningen. Vi får glömma vår tumisweekend i storstan men ett friskt barn betyder så mycket mer än hotellfrukost just nu.

9 kommentarer:

  1. Ber om krafter! Inget som gör en mamma så orolig som sjuka barn! Hoppas hon tillfrisknar fort nu!

    SvaraRadera
  2. Ber för er så ni får krafter att orka och att O skall bli frisk så ni får en fridfull jul. <3

    SvaraRadera
  3. Kram! Tänker på er. Kan förstå oron. Men skönt att ni får lämna in på avdelningen så hon får den vård hon behöver <3

    SvaraRadera
  4. Stor kram till er <3 Hoppas hoppas hon kryar på sig nu så ni alla får må bra och njuta av julen.

    SvaraRadera
  5. Styrkkekramar till dig..<3 /T

    SvaraRadera
  6. Styrkekram! Det kommer fler chanser till hotellveckoslut. Hoppas er lilla fröken snabbt blir frisk!

    SvaraRadera
  7. Ber för er, att lilla fröken skall bli frisk, att ni skall få krafter att orka genom det och att ni skall få fira en fridfull jul.

    SvaraRadera
  8. Tack alla för omtanke! <3 Kram på er!

    SvaraRadera

Med överseende att du anger ditt namn eller din webbadress när du kommenterar. Tack! ♥